DISSOBER – Outcasts of Sobriety 7”
(D-takt & Råpunk, Dtakt011)
För ett par år sedan, när det nu var, spånade jag på en artikel som jag tänkt kalla Äkta Käng. Vad den skulle ha handlat om är ganska uppenbart, men som vanligt kom jag inte speciellt långt. Vid den tidpunkten var inte Dissober ett band som jag skulle övervägt att ha med på listan över band som var äkta käng. Jag har inte bekantat mig nämnvärt med fullängdaren ”Sober Life No Way” eller med något annat av deras material heller för den delen, förutom den smått fantastiska Polenturnérapporten som är med i något gammalt nummer av Pie Mag. Idag, efter att ha bekantat mig med Outcasts of Sobriety, skulle jag definitivt sätta upp Dissober på Åkta Käng-listan, kolla in gitarrist/bassist-fotot på baksidan av plattan (äkta käng). Musikaliskt då, jo tack, jag är lite förvånad faktiskt. Trodde att Dissobers höga promillehalt skulle ha gjort dom till ett inkompetent tramsband, med Koskenflaskor och trumpinnar uttryckta i röven och sånt där men det här låter kompetent, städat (nåjå) och riktigt bra. Det låter inte riktigt som de horder av disband (det finns väl fler nu i och för sig) som fanns då och det får man väl se som positivt. Dessa 6 låtar är inspelade 1997 av Kenko och Peter från Meanwhile (Dischange är äkta käng!) och dom har absolut åldrats med värdighet. Ljudet är helt klart godtjänt (borde dock varit inspelat i Sun Light, hehe), låtarna har bra driv (och solon) och det låter som det ska. Micke hamnar inte på min topp 10-lista över svenska råpunksångare men han gör det han ska med gott resultat.
Vill du veta hur äkta käng låter!? Tjacka den här!
8 Januari 2009
www.myspace.com/dbeatrawpunk
www.myspace.com/dissober
Konsertrecension: Trash Pillow
1 dag sedan
4 kommentarer:
fan, det var ju min kängspecial ju!
Defending hardcore since 1996 och sedan en massa trams om "äkta käng" gud vad patetiskt. Destroying hardcore and keeping it in stalemate kanske är mer passande.
Äsch, det finns väl såväl behov som utrymme för både mer nyskapande musik som puritanskt genrenörderi... Däremot låter det där med "destroying hardcore" rätt coolt...
Limp:
Ja, och ja hade tänkt att bidra.
Yes that's me:
Hardcore som är så rolig, min största källa till glädje och hat, för mig lika relevant 1994 som 2009.
hardcore behöver dock piffas upp ibland och då kan insnöningar om vad man anser är kängpunk vara en upplyftande och underhållande syssla att ägna sig åt
Skicka en kommentar