WOLFBRIGADE – Comalive CD

WOLFBRIGADE – Comalive CD
(Farewell, La Familia)
Var en livlig Wolfpack-anhängare i tidiga år men mitt engagemang tog slut någonstans (förmodligen redan innan) efter en spelning på Bakfickan i karlskoga med en tidig version av Bombstrike som förband (Chris tyckte att Woffens närvaro var det bästa som hänt Karlskoga vill jag minnas, jag är beredd att hålla med), borde ha varit runt samma tidpunkt som ’Allday Hell’ släpptes antar jag. Antar att det var Jonsson-syndromet som bidrog till mitt ointresse, efter hans avhopp har jag inte lyssnat speciellt mycket på Wolfpack/brigade, har hört fullisarna ’Progression/Regression’, ’In Darkness you feel no regrets’, utan att imponeras nämnvärt, inte heller de senare, ’A D-beat Odyssey’, eller 2007’s ’Prey to The World’ har har varit min bag.
Jag hade just fulladdad ’Comalive’ (det lät ju schysst på myspace) när jag hörde en duns på hallgolvet, vad låg inte där om inte ett recensions-ex av ’Comalive’, jag tar det som ett tecken från ovan.
Redan när den första blyga slingan kommer in 00:19 in i ’In Adrenaline’ vet jag att Wolfbrigade återigen fångat mitt intresse. I Unknown Road finner jag allt jag gillar med Wolfbrigade, det feta metaltugget, den ödsliga slingan, den förstklassiga sången och när räkneverket slår 02:00 kommer dom där jävla pärla marschtrummorna in och jag är helnöjd. Skulle ’A New Dawn Fades’ haft en låt till, hade Unknown Road varit en jävligt stark kandidat. Slingan 01:12 in i Deny Tomorrow är ytterligare en anledning till att dra på smilbanden, så jävla gött att en låt av ganska ordinär (men god) kvalitet lyfts så rejält pga förträfflig känsla för smak och melodi. Det blir mycket prat om slingor här, men ni vet ju att det är Woffens kännetecken och apropå det… Maiden-slingan 01:07 in i Skulls of Doom går inte av för hackor, det va ett jävla tjat på mig. Jag gillar ’Comalive’, farten, energin, svänget, manglet finns där och när allt det där stämmer (som i Barren Dreams) kan alla andra ”Slingcrustband” dra åt fanders (det kan ju merparten ändå i och för sig). Gillar det bredbenta Motörhead-svänget som smyger sig in också. Det finns inget jag vill anmärka på, materialet på ’Comalive’ är av jämn och god kvalitet som helt klart passar vid sidan av ’A New Dawn Fades’ och ’Lychantro Punk’. Märks att det är genomarbetat. Nä, jag är nöjd, tjacka omgående.