måndag, mars 30, 2009

WOLFBRIGADE – Comalive CD

WOLFBRIGADE – Comalive CD
(Farewell, La Familia)
Var en livlig Wolfpack-anhängare i tidiga år men mitt engagemang tog slut någonstans (förmodligen redan innan) efter en spelning på Bakfickan i karlskoga med en tidig version av Bombstrike som förband (Chris tyckte att Woffens närvaro var det bästa som hänt Karlskoga vill jag minnas, jag är beredd att hålla med), borde ha varit runt samma tidpunkt som ’Allday Hell’ släpptes antar jag. Antar att det var Jonsson-syndromet som bidrog till mitt ointresse, efter hans avhopp har jag inte lyssnat speciellt mycket på Wolfpack/brigade, har hört fullisarna ’Progression/Regression’, ’In Darkness you feel no regrets’, utan att imponeras nämnvärt, inte heller de senare, ’A D-beat Odyssey’, eller 2007’s ’Prey to The World’ har har varit min bag.
Jag hade just fulladdad ’Comalive’ (det lät ju schysst på myspace) när jag hörde en duns på hallgolvet, vad låg inte där om inte ett recensions-ex av ’Comalive’, jag tar det som ett tecken från ovan.
Redan när den första blyga slingan kommer in 00:19 in i ’In Adrenaline’ vet jag att Wolfbrigade återigen fångat mitt intresse. I Unknown Road finner jag allt jag gillar med Wolfbrigade, det feta metaltugget, den ödsliga slingan, den förstklassiga sången och när räkneverket slår 02:00 kommer dom där jävla pärla marschtrummorna in och jag är helnöjd. Skulle ’A New Dawn Fades’ haft en låt till, hade Unknown Road varit en jävligt stark kandidat. Slingan 01:12 in i Deny Tomorrow är ytterligare en anledning till att dra på smilbanden, så jävla gött att en låt av ganska ordinär (men god) kvalitet lyfts så rejält pga förträfflig känsla för smak och melodi. Det blir mycket prat om slingor här, men ni vet ju att det är Woffens kännetecken och apropå det… Maiden-slingan 01:07 in i Skulls of Doom går inte av för hackor, det va ett jävla tjat på mig. Jag gillar ’Comalive’, farten, energin, svänget, manglet finns där och när allt det där stämmer (som i Barren Dreams) kan alla andra ”Slingcrustband” dra åt fanders (det kan ju merparten ändå i och för sig). Gillar det bredbenta Motörhead-svänget som smyger sig in också. Det finns inget jag vill anmärka på, materialet på ’Comalive’ är av jämn och god kvalitet som helt klart passar vid sidan av ’A New Dawn Fades’ och ’Lychantro Punk’. Märks att det är genomarbetat. Nä, jag är nöjd, tjacka omgående.

onsdag, mars 25, 2009

Nypremiär på Trucken

bild från electricshots.se
Det kom ett mail. Ses där, in i dimman, åter igen!

På lördag 28 mars svimmar Sjörövar-Fabbe! Truckstop samlar alla enögda till fest under fanan för första gången på 100 år. Detta sker på Hisinge ö, ett ingenmansland mitt emellan de tre rikena Norge, Sverige och Danmark, där en ny befästning byggts opp.

Fint fräs eller trasslig päls! Storborste som sillförste! Adeln kan stiga in genom kungliga entrén och de lumpna tar bakdörren. Gemensamma danssteg i valens mage. Förutom tunneldning, schäferrace och cementätartävling kommer rövarbandet Motorbreath + ännu inte medvetna artister uppträda på bastiljonen. Färsk ost bjuds i giljotinen.

Entrage: 60 krokar och 9 bär
Instigning kl 21:00
Störst går först! Först in, sist ut!

Festplats: Truckstop Alaska, Karlavagnsgatan 13, Lindholmen
Hit kommer du med skepp från fastlandet, avstigningsort: Lindholmspiren
Eller med dieseldroska nummero 16, lastkaj: Lindolmen

söndag, mars 22, 2009

Tradera-Madness igen

Har ingenting att säga egentligen, jag vill bara att ni skall observera slutsumman. Fantastisk fantasi-summa, hoppas inte (eller hoppas, det beror på hur man ser det) säljaren är utsatt för en bjudningskomplott...

hedvux beordrar...

När jag inte stryker tvätt (som ni kanske kan ana av bilden) så tvingar jag nu mer folk att köpa skivor. Jag beordrar dig att genast beställa Deathraid's självbetitlade fullängdsdebut, det kommer va den bästa hardcoreskiva du köper i år, lätt. Se så dra iväg till Blindead Mailorder och lägg beslag på ett ex innan dom tar slut!
Deathraids myspace (om du mot all förmodan skulle behöva ett smakprov)

fredag, mars 20, 2009

Tradera-Madness!


Det verkar råda "skatepunk"-feber på Tradera, nyligen gick en Mcd med Arbogaavkomman Passage 4 för stora dollars och nu ligger Adhesives From Left To Right CD uppe och högsta budet är 310 spänn. From left to right är en riktigt bra skiva i och för sig så det kanske är värd så mycket för vinnaren. Sitter redan inne på ett ex men kommer att hålla ögonen öppna vid framtida skivbörsbesök, man vill ju ha en liten pensionsförsäkring, hehe. Följ auktionen här

Backlog: recensionsmaterial som ligger och väntar


Det har varit lite tyst på recensionsfronten det senaste, vilket inte är helt ovanligt på den här sidan i och för sig, jag skyller på studier denna gång, hehe.
Följande plattor ligger i alla fall och väntar:
Ingen ordning är satt mer än att jag vet att dom 3 översta förmodligen kommer bli klara först (för att jag är mest inlyssnad på dom fattar du väl!)

Wolfbrigade - Comalive Cd (påbörjad, klar strax)
Shades of grey / Massmord Cd(snart inlyssnad)
En Svensk Tiger - Versace style Cd-r
Bombus s/t 7"
v/a Who's gonna save the world cd-r (rajoitus, abnorm bla)
Kranium - raw punk Apocalypse cd-r
Operation - Så länge du inte gör motstånd... Cd
Hotbild- i blint raseri cd-r
Greta Kassler, Civil Olydnad, Monark X cd-r's
Passiv Dödshjälp cd-r
Dödeskalden - demo 2008 cd-r
Signal Lost - Prosthetic Screams Cd
Snutjävel - ett liv i panik 7"

onsdag, mars 18, 2009

Atlas Losing Grip, nu med Rodde

Rodrigo från Satanic Surfers / Intensity har börjat sjunga med Atlas Losing Grip från Lund. Melodisk hardcore/skatepunk står på menyn och det låter stålande, perfekt för alla som saknar Satanic. 4 låtar har spelats in och de kommer förhoppningsvis släppas som en 10" framöver. Lyssna på nya biten Heartbeat, pärla!

tisdag, mars 17, 2009

Gigtips Göteborg: Burst + the Ocean

Onsdag 25 Mars
Sticky Fingers Top Floor
Tid: ca. 20:00
Pris: 100:-
Ålder: 18 år

fredag, mars 13, 2009

Osläppta, ofärdiga låtar med Illdåd

Illdåd försökte spela in en ny Lp för himla massa år sedan, men det gick inget vidare och allt rann ut i sanden (bandet också). Nu finns dock 6 ofärdiga spår att lyssna på deras myspace, låter bra, hade nog blivit ännu fetare om det blivit färdigt, håll till godo www.myspace.com/illdad Bupudupudu...

Tragedy i skandinavien

Som ni kanske hört är Tragedy på gång till våra breddgrader, här är datumen. Det lär ju bli råbra! Övriga datum hittar du här

MONDAY MAY 4 MALMÖ, SWEDEN
TUESDAY MAY 5 GÖTEBORG, SWEDEN
WEDNESDAY MAY 6 OSLO, NORWAY
THURSDAY MAY 7 STOCKHOLM, SWEDEN ( med Disfear och Meanwhile)
FRIDAY MAY 8 COPENHAGEN, DENMARK (med Avskum och Skitkids)

fredag, mars 06, 2009

v/a SVERIGEMANGEL CD


v/a SVERIGEMANGEL CD
(Anarkopunk/ Container Rock, ARR004CD, COR007CD)
365 Dagar av Synd inleder denna svenska hardcore-komp och sätter standarden högt med bra hardcoremangel med Doompartier, bra grejer men ingen klockren sång. Ett Sista Andetag från Örebro är väl influerade av From Ashes Rise-stuket gissar jag, låter alltså både US-hardcore och skandinaviskt råmangel. Resultatet låter ganska modernt, rått och brutalt. Okej men inget speciellt. From The Ashes grindar på i vanlig ordning låter bra, rå hardcoregrind med korta låtar. Bidrar med 6 låtar, schysst!! Hotbild verkar helt lagt punkinfluenserna på hyllan och ägnar sig helt och hållet åt blackstuket. Det låter inte så dumt så det kanske inte var en så dum idé. Gött med polistakten på den snabba delen av låten, bra sång. Human Waste kör ’You got that right punk’ av Loud Pipes, en lite mer kaosartad version som är bra men inte i närheten av originalet. Kompromisslösa Ateisterna; får en liten Illdåd-vibb av det här, antar att det är sång stilen mest. Annars lite TJM-stuk på musiken, nått tuggit hcparti som går bort i första låten, okej upphämtning med lite grind efter det. Andra låten är nån tyngre historia som först kommer i gång efter två och en halv minut, låter för mycket tuff-hc, kepsar, helarmstatueringar och short. Krissituation kör 3 låtar jag redan skrivit om. Kurt Orvars Rebeller bjuder på fartfylld punkrock, helt okej låt men jag gillar inte sången. M:40 låter som vanligt höll jag på att säga, snabb början och ett tungt parti på slutet, inget speciellt men okej. Not Enough Hate kör gubb-hardcore med Uk82/Us82 + rock känsla. Gött klös i riffen och i solot men sångstilen är inte min favvo, helt klart schysst dock. Ond Bråd Död, grindcorekänsla över det här fast utan grind, låter ganska okej, lite hotfull och osäker stämning över det hela, sånt är bra. Trevlig blandning av snabbt och tyngre. Andra låten är snabb men jag skulle inte kalla det grind riktigt här heller, även om det är nära ibland (okej då, lite grind ibland kanske), rätt schysst stuk ändå.

Passiv Dödshjälp
, metalinfluerad crust, tänk lite Skitsystem fast med metalhardcore-influens. Gillar sången, recension av deras demo kommer framöver, lite Tompa-stuk på sången. Radioskugga, grindcore, Nasum & Rotten Sound, låter bra. Lite klent ljud, dock lite mer ondskefullt än tidigare nämnda och en liten black metal-influens tycker jag mig höra, bra gapig sång. Rövsvett, fet hardcore i vanlig ordning, bra riff och gött driv. Går inte att miss-ta för något annat band, bra skit! Slaktattack kör Bergsjön, som förövrigt är den enda plats jag badar på, på sommaren, fuck havet och salta bad, en av Slaktattacks bättre låtar. Sprängd låter rätt standard men ändå rätt egna, go känsla men lite för vanliga riff. Dock klart mycket bättre material än det jag hört tidigare med dem, det är något som lockar. Von Bööm, gillar det här mycket bättre än split cd’n med Motorbreath. ’Mord’ (som var med på splitten också) och ’Skit Va’ låter riktigt bra med fin Motörhead-feeling. Våld Mot Tjänsterman, råpunk med inte allt för tajt trummis, ger ett lite slarvigt intryck, inget jag diggar dock, okej växelsång.
www.myspace.com/sverigemangel

söndag, mars 01, 2009

ÄKTA KÄNG: DEL 1 – Inte bara D-takt

(Bilden tagen från Byt Ben # 3, 1987)
ÄKTA KÄNG: DEL 1 – Inte bara D-takt

Innan planerna för en Doomsday #6 grusades, till förmån för Hedbergs bloggande, fanns halvt framskridna planer på en utförlig kängspecial. Det hela grundade sig på att jag (Limpan) och Andreas delade samma definition av vad som egentligen borde betraktas som ”äkta” käng, en betydligt snävare definition än vad kängbegreppet med tiden har kommit att innefatta. Nördigt och tramsigt, självklart, men med glimten i ögat, avsett att tas med en nypa salt – Inga värderingar i övrigt om vad som är bra eller dåligt, bara en snustorr analys av begreppen.

Vad som ibland gått förlorat i historierevisionismen kring kängbegreppet är dess upphovsman, nämligen Jimmy i 16 blåsare utan hjärna (Anmärkningsvärt är att Jimmy även myntade uttrycket ”töntcore” som inte fick lika stor spridning som begreppet ”Käng”). Vi bad helt enkelt karln reda ut begreppen en gång för alla:

Jimmy: Gå till botten och reda ut begreppen var det ja! Det tycker jag låter som ett mycket lovvärt initiativ, så jag får väl försöka bidra så gott det nu låter sig göras.

För att hålla sig någorlunda till erat frågeupplägg så kan man väl säga att själva begreppet käng föddes under ganska stillsamma former. Vi tuffa anarkopunkare sitter som vanligt hemma hos Löken (Rövsvett, 16 BUH, Striker mm), sörplar orättvisemärkt kaffe & mumsar hembakta brysselkex med Varukers milstolpe ”Another Religion Another War” snurrandes på skivtallriken. Texterna handlar om……..krig. Ibland också Thatcher, men mest krig. På omslaget en korsfäst soldat på en krigskyrkogård, på baksidan allvarliga miner, nitade pajar, mohikaner & kängor. ”And in the UK it´s just the same, Maggie plays her deadly game…..” Vi konstaterar att dom ser ut som det låter och tvärtom och att dom fantamme inte skämtar till det i onödan. Kängpunk helt enkelt!

Sen var det egentligen inte så mycket mer med det, förutom att vi fått ett nytt ord i den Tranåsinterna ordlistan, så egentligen borde väl historien vart slut där. Men så är det det där med att man ibland lyckas säga rätt sak vid rätt tillfälle (motsatsen är ju annars vanligare). Jag tror det var på en spelning i Linköping. De vanliga affischnamnen - Dom Där, Disaccord, Rövsvett, Raped Teenagers. Disaccord håller på att rigga scenen. Ett koppel distboxar morrar hotfullt. Som små arga grävlingar ligger de där och gläfser. Själv står jag å pratar med Janne (Dom Där, Warcollapse mm) och konstaterar att ”Nu jävlar blir det käng”. Han suger på ordet och nickar belåtet. Så mycket ytterligare diskussion i ämnet blir det inte tid till, i alla fall inte för den här gången, för nu brakar det loss på scenen och om någon kan få alla samtal inom tre kvarters radie att lägga sig ner och tvärdö så är det Disaccord med sitt totalt hämningslösa ”hanskullebaravetadengodeLemmy - muller”. Men sagt var i alla fall sagt och med facit i hand kunde man väl knappast ha hittat en värdigare ambassadör för kängbegreppet (att också upphöja sagde Janne till manager för 16 BUH var kanske inte ett fullt lika briljant drag).

När det sen gäller eran tolkning av vad käng står för så håller jag väl med i det mesta. Har hört alla möjliga band kallas käng (hjälp mig att räkna upp några, kom igen för fan, finn fem fel), inte minst när kvällstidningarna fick tag i begreppet. Som ni nästan säger själva – Discharge, och då i första hand Hear Nothing…., bildar skola. Och det konceptet kan ju, som alla vet vid det här laget, med fördel omtolkas i triljoners ziljoners olika och inbördes helt unika varianter. Discharge måste fantamme vara världens mest underskattade band.

Eller vad sägs om det här: Man vråldistar bas och gitarr så pass att minsta tillstymmelse till attack planar ut och det bara återstår en tjock jävla vägg av taggtråd, styr upp rytmen med en sorts egenhändigt modulerad tvåtakt och frontar det hela med en tasmansk djävul (tasmanian devil – låter fan så mycket tuffare på engelska). Så snickrar man ihop dom mest apokalyptiska riffen som går att vrida ur en gitarrhals, sparkar ingång maskineriet å komprimerar ner hela skiten till en jämntjock massa. Eller hur de nu kan ha burit sig åt…………………

Så det där med d-takt. Inte en aning när, var och hur det myntades, men det är äldre än ”käng”. Och faktum är väl att långt ifrån alla kängband lirar d-takt. Själv tycker jag att redig jävlar-anamma-tvåtakt kan låta både hårdare och tajtare.

Kriterier för kängpunk skulle vi visst prata om också!? Helst avstår jag nog från den diskussionen, eftersom det finns åt helvete många fack redan & ska man bena i kängbegreppet med alla sina varianter så lär det väl bli nåt dussin till. Är det inte nog med bök att sätta ihop en tema – CD till bilen/festen/julklappen redan som det är? Så att……….näe, några fler såna i-landsproblem tror jag inte världen behöver. Jag säger som Raffe, 16 bast och fullgaddad, sa när han fick frågan om musikaliska influenser: ”Jag vet inte. Men en del band är bra och en del är skit!”.

Men ändå då, om man nu till varje jävla pris och nödvändigtvis måste ha en referenspunkt så tycker jag att Anticimex visade var skåpet skulle stå (och detta för tid och evinnerlighet kan väl tilläggas) när man släppte Painkiller – tolvan 1986. Här handlar det inte längre om att kopiera och efterlikna djävlarna från Stoke, nej här kör man upp ny mark, skövlar å det grövsta och tar mödom efter mödom. Ett tungt metalliskt krematoriemangel som fullkomligt mosar sig fram i terrängen. Producenten densamme som låg bakom Sator Codex LP ”Wanna start a fire”. Och det soundet har väl stått sig ganska bra, kan tyckas. Lyssna bara på band av lite nyare datum som t ex Skitsystem, Disfear och Wolfbrigade. Förvisso, man har tagit till sig gobitar från diverse metalproduktioner och nerstämt har det blivit, men i grunden – dovt, tungt men med knivskarpa kanter som tajtar upp det hela. Tack för den landvinningen, Cimex.

Hursomhelst så kändes det som om hela saken var avgjord i och med ”Painkiller” och tiden kring 86 blev i sanning en period av högvattenmärken. Visst - mohikanerna började luta oroväckande, dom målade pajerna tvättades svarta och snart skulle det bli spandex, crossover och gothmörker för hela slanten. Men innan dess hanns det med en hel del vill jag lova. Lyssna bara på dom tidstypiska alstren från band som Disarm, Svart Parad, Asocial, Rattus, och Tervet Kädet. Idel Svensk-Finska stoltheter.

Och jävlar i min lilla låda om vi med detta inte kommit in på en annan skitviktig frågeställning. Varför just här uppe i vårt svinkalla (och i Japan)? I England var det ju stendött sen länge och i Staterna harvade Crucifix på i sin ensamhet? Jag vet inte, men hur fan skulle vi ha låtit annars? Finnar som lirar Dag Nasty – punk? Skåningar lira emo-core? I och för sig finns det ju en tralltradition här i Sverige, som vi skämsigt nog delar med tyskarna (gosse vad mycket det landet har att skämmas över…....), men jämfört med band som Bad Religion så är det inte mycket till allsång det heller. Nä fan, vi gjorde väl det vi var bäst på och sen hör det nog till saken att vi gillar sprit här uppe och av sprit blir man som bekant tjock och trött och säga vad man vill men så mycket scenakrobatik brukar det inte vara frågan om på en kängspelning, så det passade oss nog rätt bra.

Sen finns det ju alltid undantag som bekräftar regeln för att dom är just undantag.

Ja, det var väl vad jag hade att komma med. Jag får tacka för förtroendet och framförallt stort tack till alla udda existenser som gjort, och fortfarande gör, så att kängscenen år efter år fortsätter att leverera nya starka alster och nya - minst lika starka - skrönor. Särskilt tack också till Janne (Dom Där, Warcollapse osv.) som spridit kängbudskapet med eftertryck och visat mig hur man sköter ett gräl på bekvämast tänkbara vis. Bland annat.


[Fortsättning följer…]